Cellerna i vår kropp behöver syre när de förbränner t ex fett och socker till energi. När cellerna skapar energi, skapas också ”avfall” i form av koldioxid som kroppen vill bli av med. När vi andas in går syret ner i luftrören och vidare ner i lungorna. I lungorna delar sig luftrören i mindre och mindre rör och längst ut på varje luftrör finns det små blåsor. Det egentliga gasutbytet sker i lungblåsorna. Det är där som blodet övertar rollen som transportör av syret ut till kroppens alla celler. Det är också i lungblåsorna som kroppen via blodet gör sig av med koldioxiden från ämnesomsättningen. Koldioxiden försvinner ur kroppen via utandningen. Båda dessa funktioner är viktiga för att kroppen ska fungera normalt.
Luften som går ner i luftstrupen måste vara fuktig och varm. Den ska vara fri från smuts och bakterier. Luften rensas i luftvägarna och näshålan. Näshåren fångar upp de grövre partiklarna. Näshålans väggar hålls alltid fuktiga med hjälp av slemhinnan. Där fastnar grövre smutspartiklar.
Finns inte tillräcklig mängd syre i luften kommer kroppen snabbt att sluta fungera. Energiproduktionen i cellerna försämras. Muskelkraften försvagas och vitala organ påverkas. Är syrebristen långvarig kan cellerna skadas så mycket att de dör. Man blir medvetslös och till slut inträder andningsstillestånd.
Gaser och ångor från olika kemikalier är inte hälsosamma att andas in. De försvinner ut i blodet och kan skada inre organ. Vissa gaser är tom dödliga i större doser. Partiklar som man andas in fastnar någonstans i andningsapparaten. De grövre partiklarna fastnar i slemhinnorna i näsa och luftstrupe. Man kan hosta upp eller snyta ut en del av dessa. De riktigt små partiklarna kan leta sig ända ner till lungblåsorna och fastna där.
Kan man inte eliminera dessa luftburna risker så måste ett lämpligt andningsskydd användas. Är det för låg syrehalt i luften så måste frisk luft tas ifrån en extern källa. Mot gaser ångor och partiklar kan ett andningsskydd försett med lämpligt filter användas. Man andas in den förorenade luften vilken först har renats av filtret. Viktigt att tänka på är att skaffa ett andningsskydd som passar bra och sluter tätt. Skulle andningsskyddet vara otätt så förmår det inte att skydda emot föroreningen som vi ville undvika.
Olika typer av andningsskydd finns att välja på. De klassas efter förmågan att ge skydd eller enkelt uttryckt: Hur många gånger renare luft man förväntas ha innanför andningsskyddet jämfört med på utsidan. Detta kallas för andningsskyddets skyddsfaktor. Ju farligare ämnen vi ska skydda oss emot ju högre skyddsfaktor måste andningsskyddet ha.
Ett andningsskydd ska täcka näsa och mun, men det finns även sådana som skyddar hela ansiktet. Man andas genom ett filter eller har en fläkt som suger in luft. Fläkten förses med filter som renar luften innan den kommer blåsandes in i ansiktsdelen. Tryckluft är ett alternativ till filterskydd då föroreningen är okänd eller har dåliga varningsegenskaper. Alltså om en kemikalie är luktlös kan man inte märka och avgöra om filtret är mättat och då inte skyddar längre. Vid syrebrist är tryckluft det enda alternativet man kan välja.
