Laddar
Laddar
Laddar

Standarder för arbetskläder

EN 342

Skyddskläder mot kyla. Krav ställs på isolationsförmåga samt luftgenomsläpplighet. Kalla miljöer kännetecknas av kombinationen av fukt och vind med temperatur under -5 ° C.

EN 343:2019

Plagg certifierade enligt EN 343 skyddar bäraren mot regn och väta. Standarden uppdaterades till en ny version under 2019, med tillägg av en ny klass: 4 (tidigare klass 1-3) samt ett valfritt test av färdigt plagg i regntorn. Klasserna för skydd mot inträngande vatten (vattentäthet) är samma som i tidigare version, där tillägget av klass 4 kräver högre resultat. Klasserna för andasförmåga (motstånd mot vattenånga) har justerats något vid tillägget av klass 4.

Krav och tester på tyger och sömmar för bland annat vattentäthet, ånggenomsläpp och rivstyrka.

X - Skydd mot inträngande vatten – vattentäthet. Klass 1-4 (där 4 anger bästa skydd mot regn/vatten)
Y - Motstånd mot vattenånga - andasförmåga (Ret). Klass 1-4 (där klass 4 anger bäst andasfunktion).
R- Färdigt plagg testats i regntorn, valfritt. 
(X-betyder att plagget inte har testats)

EN 471

Skyddsplagg med förhöjd synbarhet. Varselplaggen har fluorescerande ytor och reflexer som uppfyller certifieringskraven på design enligt tre olika klasser.

Klass 1

Skyddsplagg försedda med fluorescerande väv, med en yta av minst 0,14 m≤ och reflexer med en yta av minst 0,10 m≤, för användning där det krävs lägsta nivån på synbarhet.

Klass 2

Skyddsplagg försedda med fluorescerande väv, med en yta av minst 0,50 m≤ och reflexer med en yta av minst 0,13 m≤, för användning där kravet på synbarhet inte är lika hög som i klass 3.

Klass 3

Skyddsplagg försedda med fluorescerande väv, med en yta av minst 0,80 m≤ och reflexer med en yta av minst 0,20 m≤, där det krävs högsta nivån för synbarhet.

EN ISO 20471:2012

Hi-Vis certifierade plagg delas in i tre olika klasser, utifrån hur väl bäraren syns. Plaggen har fluorescerande ytor och reflexer som uppfyller certifieringskraven på design t ex minsta bredd på reflex ska vara 50 mm. Materialen testas före och efter tvätt, 5 tvättar är minimum och om plagget testats och godkänts för ett högre antal tvättar ska detta anges på tvättrådet. Standarden EN 471 uppdaterades 2013 till EN ISO 20471 och krav på bland annat maximalt antal tvättar lades till.

Klass 1

Plagg försedda med fluorescerande material, med en yta av minst 0,14 m2 och reflexer med en yta av minst 0,10 m2, för användning där det krävs lägsta certifierade nivån på synbarhet.

Klass 2

Plagg försedda med fluorescerande material, med en yta av minst 0,50 m2 och reflexer med en yta av minst 0,13 m2, för användning där kravet på synbarhet inte är lika hög som i klass 3.

Klass 3

Plagg försedda med fluorescerande material, med en yta av minst 0,80 m2 och reflexer med en yta av minst 0,20 m2, för användning där det krävs högsta nivån för synbarhet.  Skyddsplagg ska täcka torson och minst ha ärmar eller hellånga byxben. Reflexen ska gå runtom torso och ärm eller ben.

EN 1150

Synlighetshöjande skyddskläder. Kläder med god synbarhet för icke yrkesmässigt bruk  Krav ej lika hårda som EN 471. I standard EN 1150 finns inga klasser. Uppdateras under 2020 till en ny standard -> EN 17353:2020, standard EN 1150 gäller tom augusti 2023.

EN 17353

Kläder med god synbarhet för medelhög risk. Denna klädsel är avsedd för situationer med medelhög risk Den är inte avsedd för högrisksituationer som omfattas av EN ISO 20471. Finns 3 olika typer:

A – För ökad synlighet under dagtid med hjälp av fluorescerande material.

B – För ökad synbarhet under mörka förhållanden med hjälp av reflexer:

  • B1 – Fritt hängande
  • B2 – runt armar eller ben
  • B3 – runt torso eller runt torso och ben/armar.

AB – för ökad synlighet under ljusa och mörka förhållande, med hjälp av fluorescerande material och reflexer:

  • AB2 – runt armar och ben
  • AB3 – runt torso eller runt torso och ben/armar.

EN ISO 11611

Skyddskläder för användning vid svetsarbete och likartat arbete (tidigare EN 470). Lämplig till svetsare och industriarbetare.

EN ISO 11612

Kläder till skydd mot hetta och flamma (tidigare EN 531). Certifierade och godkända plagg som skyddar användaren vid kontakt med hetta och flammor. Lämplig för industriarbetare och elektriker.

EN 1149

Skyddskläder med elektrostatiskt skydd och minskad risk för gnistbildning. Plagget skall användas som en del av ett totalt jordat system för att undvika laddningar. Lämpliga där det finns risk för explosion, t ex raffinaderier.

EN ISO 14116

Skyddskläder med begränsande egenskaper i brandspridning (tidigare EN 533). Certifierade och godkända plagg lämpliga för industriarbetare.

EN ISO 61482

Kläder för skydd mot termiska risker orsakade av ljusbågar. Lämpliga där det finns risk för att ljusbågar kan uppstå.

EN 381

Skyddskläder för handhållna motorsågar. Klassificeras efter vilken hastighet på motorsågskedja det skyddar mot. Plagget klassificeras också i olika design. Design A och B är tänkt att användas i normalt skogsavverkningsarbete av professionella skogsarbetare, som är väl utbildade och kunniga inom området. Design C täcker hela benen och är till för att användas av personer som normalt inte arbetar med motorsågar eller i extraordinära situationer, t.ex. vid arbete i träd.

EN 14404

Standarden för knäskydd. Standarden fastställer minimikrav för dimensioner samt mekaniska krav som genomträngningsmotstånd och kraftfördelning.

EN 1073-2

Skyddskläder mot radioaktiva partikelformiga föroreningar.

EN 14126

Skyddskläder mot smittsamma ämnen.

DIN 32781

Skyddskläder mot bekämpningsmedel.

EN 943

Typ 1

Gastäta skyddsdräkter. Högsta skyddsnivå där alla delar av dräkten skall vara helt gastäta och ge högsta skydd mot genomträngning av kemiska och biologiska ämnen samt mot vätske- och gasformiga industrikemikalier, samt vara mycket tåliga mot mekaniska påfrestningar. Andningsluften skall ge övertryck i hela skyddsdräkten.

Underklass 1a: Luftpaketet är placerat på insidan av skyddsdräkten.

Underklass 1b: Luftpaketet är placerat på utsidan av skyddsdräkten.

Underklass 1c: Luftförsörjningen sker utifrån, t.ex. via luftslang.

Typ 2

Ej gastäta skyddsdräkter. Skyddsnivå där kravet på skydd mot genomträngning av kemiska ämnen och industrikemikalier avser lägre koncentration än för Typ 1. Dräkten skall skydda mot genomträngning av vätskor som sprutar kraftigt med lågt tryck från olika vinklar. Dräkten skall vara vätsketät men behöver inte vara gastät. Andningsluften skall ge ett övertryck i hela skyddsdräkten.

EN 14605

Typ 3

Vätsketäta skyddsdräkter - Dräkter som kan skydda mot starka och riktade strålar av flytande kemikalier t ex sådana som kan spruta ut från ett brustet rör under tryck. För sådana krävs ett barriärtyg (kemikalieprov enligt permeationsprov EN 369) och tätade sömmar.

Typ 4

Stänksäkra skyddsdräkter - Skyddsdräkter som kan skydda mot indränkning av kemikalier i vätskeform, dör vätskevolymen byggs upp på dräkten och bildar pölar och rännilar. För sådana krävs ett barriärtyg (kemikalieprov enligt permeationsprov EN 369) och tätade sömmar.

EN 13982 - 1(2)

Typ 5

Torrpartikeldräkter. Dräkter som skyddar mot farligt damm och torra partiklar.

EN 13034

Typ 6

Skyddsdräkter mot begränsat stänk. Skyddsdräkter mot begränsat stänk av flytande kemikalier i vätskeform, där ingen riktad stråle finns och ingen risk för att vätska ansamlar sig på dräkten men där det kan finnas fin dimma av droppar i luften.